Ett till hus att lägga till listan, vet inte hur många hus vi varit och kollat på, men det är nog nära 20st.
Igår var det Alnöpremiär för oss, för ett år sedan så kunde ingen av oss tänka sig att bo på Alnö men det är ganska många hus till salu där, så vi tänkte att det kan ju vara värt att tänka på saken iaf.
Åså dök det upp ett som stämmde in på vad vi hade tänkt oss från början (förutom att det ligger på Alnö) och tro på fan att det är bäst hittills. Ju mer vi tänker oss Alnö desto bättre känns det.
Så nu ska vi fundera och ev. åka och kolla på det igen på måndag. Sen är det bara att bestämma sig om det är värt att vara fattig i 1½år för.

Idag har vi varit i Viforsen och tvättat bilen och varit ute och myst i den härliga solen.

Helgen har knappt börjat och jag känner mig redan väldigt nöjd med den, lite fattig men nöjd.
Igår for vi ut till birsta efter middagen och shoppade överdragsbyxor och en slitstark och vattentålig jacka till Vera, det behövdes verkligen så hon kan vara ute och leka utan att man behöver tänka på att hon sliter kläderna i onödan.
Idag har vi bla. köpt spjälskydd till bebisens säng, så nu är det bara för det lilla livet att komma ut. 

Vera är frisk, nu håller vi på att sakta men säkert vänja in magen med mat igen.
Igår fick en väldigt hungrig dam välling och havregurt med 1-1½ timmes mellan rum. Idag fick hon en rostmacka till havregurten som slukades på nolltid och extra fet potatismos till lunch. Och än så länge inga protester från lillmagen.
Men nu är det min tur istället, som tur är så misstänkte jag det innan jag hann äta frukost, så jag har inte så många timmar kvar innan mitt fastande dygn har gått.

Hittills så har det gått jätte bra. Mutad med tutte och snutte så har hon varit på toppen humör. Lite gnäll för att hon inte får hålla i muggen själv och bestämma hur mycket hon ska dricka, men det har hon släppt så fort jag ställt muggen utom synhåll.
Vi har lekt lite, läst en massa böcker och myst framför tvn med Veras favorit, Emil och Griseknoen.
Nu ligger hjärtat och sover, å jag får passa på att äta min kombinerade lunch/middag.

Vera, lilla stackarn har fått magsjuka, inte kräks varianten utan bara lös i magen. Nog så illa när maten hon har ätit idag bara har runnit rakt igenom.
Nu har vi iaf pratat med sjukvårdsupplysningen och fått veta att hon får inte äta något på ett dygn utan ska bara få en matsked med vätskeersättning var 10:e minut. Kan ju egentligen bara hoppas att hon är lite mer sjuk än hon varit idag så hon ändå inte har någon aptit, annars kommer det att kännas jätte hemskt att neka henne mat när hon är hungrig.
Det är inte riktigt min grej det här med sjuka barn känner jag. Jag blir nog med ledsen än vad Vera är, man känner sig så värdelös som inte bara kan få det jobbiga att försvinna, även fast jag vet att det hör till att dom ska vara sjuk ibland och en vanlig magsjuka är ju inte hela världen.

Idag har det varit helt underbart väder här, och tack vare att Lennie har varit lite småsjuk och jobbat hemifrån idag så har vi tagit oss ut på en prommis. Vi skulle bara ta en pytte promenad för att skona min rygg och mina höfter, men det var så skönt ute att det fick bli den långa svängen.
När vi kom tillbaka till gården fick Vera springa lite här utanför och jag fick ett bra tillfälle att testa mitt nya obejktiv som mina kära föräldrar köpte till mig i 30-års present.
Är väldigt nöjd med att jag valde ett med fast bländare, det är en jäkla skillnad på att ha 3,5-5,6 som minsta jämfört med ett fast på 2,8. Idag ute så behövdes det verkligen inte för att få tillräckligt kort slutartid men det blir stor skillnad i bilden med ett kortare skärpedjup.
Det enda som är lite negativt är att det är lite tungt och att man vrider zoomen åt motsatt håll jämfört med mitt nikonobjektiv. Men det är ju bara en vanesak.

Nöjd tjej i rörelsevänliga vårkläder

Det är tur man lever i världen av digitalkameror.
Av 55 kort. Blev ett bra. Sju så pass att jag sparar dom. Resten åkte i papperskorgen.

Eller i detta fall kanske man skulle säga "Man hör det man kan".
I en av Veras pekböcker finns en sida med mat, frukterna är det enda hon har varit intresserad av tidigare för dom känner hon igen.
Idag fick hon upp ögonen för osten och tårtan. Hon pekar på tårtan och tittar frågande på mig och jag säger "det är en tårta" Vera släpper boken och pekar på sina tår. Sen pekar hon på osten och tittar på mig "det är en ost" Vera ser ut som ett frågetecken och pekar igen, samma svar "det är en ost" då spottar hon ut tutten och börjar låtsas hosta samtidigt som hon pekar på osten igen. Vad ska man säga? Vet man inte vad det är så får man väl ta det närmaste man kan komma på.

Idag är jag lite extra kär i min lilla skithög som har haft ett helt underbart humör både igår och idag.Lennie åkte ner till Stockholm igår morse och kommer inte hem förän ikväll, så jag är extra tacksam för att Vera har varit på bra humör och hjälpt mig att orka med dessa dagar.

 

 

Middagen igår kväll var jätte mysig och det är ju aldrig fel med kinamat. Sen åkte vi hem och kollade på melodifestivalen och åt marängsviss, det har nog slagit slint för oss båda som sett alla deltävlingarna i år.
Men som jag nämde i förra inlägger så på kvällarna märkts det inte riktigt att man har barnvakt,  Vera brukar sova som absolut senast åtta.
Det var inte förän i morse när vi åkte in till stan för att äta hotellfrukost som det verkligen kändes värt det, att dels få välja och vraka på ett frukostbord och inte behöva duka varken fram eller undan är underbart, och att få sitta i en timme och prata i normal samtalston utan att ha nån som sitter och skrikar dä dä dä och inte vet om hon ska sitta vid bordet eller stå och dra en i ärmen var ännu mer underbart. Så nästa gång vi ska ha barnvakt så får nån komma hit på morgonen så vi får äta frukost i lugn och ro, sen är vi nöjda =)
Lillpruppen har haft det jätte bra hon sin Farmor och Farfar. Faster Moa var där oxå så Vera har fått uppmärksammhet så det räcker och blir över.
Farmor upptäckte även att Vera har två nya tänder som helt har missat, två kindtänder uppe åså är det på väg två nere.

Idag så firar vi hela 5 år tillsammans, samtidigt som det känns som om vi alltid har haft varandra så känns det som det bara gått något år sedan vi träffades.
Huldapruppen ligger just nu och sover, så fort hon vaknar åker vi upp till Farmor och Farfar där hon ska sova inatt medans vi är ute och roar oss, alltså ett restaurangbesök och sedan hem och kolla på film. I morgon tänkte vi lyxa till det med sovmorgon och hotellfrukost.
Bra för Vera att träna på att sova borta och skönt för oss att kunna gå ut och fira våran årsdag och få ha lite lyx innan bebis kommer. Inte för att det nånsin är något besvär med Vera, men det är lite skönt att gå och lägga sig och veta att vi båda får sova längre än till sju.