3 dagar kvar.

Jag packar, å packar, å packar. Men det händer ingenting. Det finns hur mycket som helst kvar...

 

 

Idag är det 6 månader sedan Valter valde att komma ut.

Det känns helt sjukt. Det var så träligt i början med allt skrikande och bärande. Just då kändes den här dagen väldigt lång bort, och nu känns det som om det har gått så himla fort. Det var samma sak med Vera, efter 6 månader så ville vi bara stanna tiden en stund. Så nånstans i huvudet har vi haft 6 månader som "mål" med förhoppningen att, då är livet med två barn bra. Och som tur är så blev det så =)

Nu flyter det på och Valter blir mer och mer människa för varje dag så går. Bara senaste veckan tycker jag det har hänt mycket, han har fått lite mer personlighet.

 

Annars har det inte hänt så mycket.

• Det går lite fortare för han att sno sig runt när han ligger på mage och han kan trycka sig bakåt.
• Han har blivit lite klåfingrigare, ALLT ska han ha tag på.
• Han gapar när skeden är på väg mot munnen. Att det sen är halvt omöjligt att få in skeden i munnen, det är en annan sak.
• Väger 9645g och är 70cm lång.

Förra helgen bestämde vi oss för att sluta amma. Planen har hela tiden varit att sluta vid 6 månader, men det har ju gått lite trögt med ersättning och mat så jag trodde inte det skulle gå. Men det har gått bra, nu äter han både ersättning och gröt bättre.

Och framförallt så har han lättare för att somna och sover bättre. Nu kan vi leva om lite i resten av lägenheten utan att han vaknar.  Några svängar varje kväll blir det oavsett om det är vi som har råka väcka honom eller inte. Men nu behöver jag (om Lennie går in så skriker han) bara ta upp honom och gå ett varv runt sängen, sen somnar han om (oftast).

Värre är det på nätterna. Runt tre- tiden brukar han vakna och vilja ha mat, sen blir vi vaken ca en timme innan herrn har insett att det är väldigt tråkigt att vara uppe på natten.  Förhoppningsvis så går även det till sig snart.

 

Två dagar har jag fått hämta en liten tös som Inte vill åka hem från dagis.

"Dagis enom" (dagis igen) säger hon innan vi ens hunnit ut från parkeringen. Å hemma pratas det ofta om dagis och om Veras favorit pedagog.

Det känns så otroligt skönt att veta att hon har det bra om dagarna, och all hon har insett att det är ganska så roligt på dagis.

Och jag ska inte sticka under stolen med att det är faktiskt ganska så skönt att bara ha ett barn några timmar om dagen. Kunna ta sig iväg på affärn, ta en promenad och dyligt, i lugn och ro. För det är lite krångel om man ska släpa med sig båda själv.

 

Denna fina utsikt vaknade vi till idag.

 

Och vi behöver inte fundera på vad vi ska göra ikväll heller då vi inte bytt däck än =)

 

Nu har katalogerna med julsaker börjat trilla ner i brevlådan. Jag vill ha, typ allt, varje år. Jag har julgardiner till varje rum, men ändå sitter jag och suktar efter nya.

Det är ju tur att vi inte har så mycket i pyntväg, så lite sånt skadar ju inte att handla. Speciellt inte nu, när vi har barn (man får skylla på dom va??).

 

 

 

 

Som det förra inlägget kanske avslöjade så gick det jättebra på dagis i dag med.

Dom hann inte mer än säga ut, så släppte Vera tutten å snutten, stog och höll en av pedagogerna i handen, redo att gå å klä på dig. Så fort hon kom ut sa hon "vera, springa, fort" sen var det full fart och ingen tanke på mig.

Jag och Valter tog en promenad runt i vårat blivande bostadsområde. Bla. så gick vi bort till "våran" gata och suktade lite. 3 veckor kvar, å jag länger så jag håller på att spricka nu.

I Tisdags när jag var med Vera på dagis så ville jag bara ta med ungen och åka hem och skita i det här med dagis. Så fort jag kom tre centimeter i från henne så började hon grina och fråga efter mig.

Och när det hela tiden gnager i bakhuvudet att vi egentligen inte behöver, så gör det lite ont i mammahjärtat, och jag funderar på om jag gör henne en otjänst av att tvinga henne till dagis.

Igår fick Lennie ta över igen, och då var allt frid och fröjd, dock var dom ute och då går det mycket bättre.

Idag var det min tur igen. Lennie ska jaga så han åkte upp till stugan igår kväll.
Som tur var så har det gått jättebra idag, jag var med på samlingen på morgonen, sen så har jag och Valter hängt i fikarummet hela dagen. Utan att behöva höra att Vera står och gråter och frågar efter mig. Så vi hoppas på en repris imorgon =)

 

 

Idag skulle egentligen jag var på dagis med Vera, men då hon har haft feber sedan lördagkväll så blev vi hemma idag. Om uti på fall att...

Men ingen feber på hela dagen. Å efter lunch så gick hon och la sig och somnade helt utan gnäll. Förra vecka var det skrik och grin så fort man sa ordet sova. Ett litet tecken på att helgens feber var sista rycket på denna förkylning??

 

 

Det känns som om det är på tiden att komma igång med lite smakisar till Valter. Gröt har han ätit varje kväll i nån vecka nu, men någon mat har det inte blivit. Jag hade ju tänkt sluta amma när han är 6 månader och dit är det ju inte långt...

Gröten verkar han gilla, men han har inte fattat att man ska gapa ordentligt är utan suger den av skeden. Ja, ja, funkar det så, why not. Maten däremot...

Vi har haft en pissig dag med en trött Vera som inte riktigt ville vara med på dagis idag, och som efter sovningen var så ledsen att jag blev tvungen att ringa hem Lennie. Vi har en liten teori om att hon börjar ana att hon ska vara själv på dagis nu när Lennie har börjat gå ifrån lite titt som tätt, och att hon saknar att vara hemma med mig och Valter på dagarna. Jag har alltid kännt att Vera inte riktigt bryr sig så mycket i mig utan bara är pappas tjej, men det kanske beror på att hon tar mig lite förgivet??

Vi fick iaf en mysig och busig eftermiddag tillsammans. Att få se sina barn leka med varandra och vara så glad över att den andra finns är nog det bästa man kan uppleva.

 

 

Inte helt otippat så åkte vi på en förkylning nu när Vera har börjat på dagis.

Lördag morgon började Vera snora och snörvla. Och på natten till måndag hakade Valter på. Så nu har vi haft några dagar med en massa snor, gnäll och "nä, inte heller". Valter har varit på ganska bra humör men har inte kunnat ligga ner och sova, så jag har fått sova halvsittandes i soffan med han liggandes på min bröstkorg. Vera som vägrar låta oss röra hennes näsa när hon är sjuk har haft det jobbigare, två dagar ville hon inte ens sova på dagen, så inte nog med att jag blev av med min "fritid" mitt på dagen så har hon varit helt omöjlig att ha å göra med för hon varit så trött.

Nu är det på bättringsvägen iaf. Vera och pappa är på dagis igen och Valter ligger och sover i sin säng. Å där har vi nästa projekt, att få Valter att sova i sin egen säng...