I Tisdags när jag var med Vera på dagis så ville jag bara ta med ungen och åka hem och skita i det här med dagis. Så fort jag kom tre centimeter i från henne så började hon grina och fråga efter mig.

Och när det hela tiden gnager i bakhuvudet att vi egentligen inte behöver, så gör det lite ont i mammahjärtat, och jag funderar på om jag gör henne en otjänst av att tvinga henne till dagis.

Igår fick Lennie ta över igen, och då var allt frid och fröjd, dock var dom ute och då går det mycket bättre.

Idag var det min tur igen. Lennie ska jaga så han åkte upp till stugan igår kväll.
Som tur var så har det gått jättebra idag, jag var med på samlingen på morgonen, sen så har jag och Valter hängt i fikarummet hela dagen. Utan att behöva höra att Vera står och gråter och frågar efter mig. Så vi hoppas på en repris imorgon =)