Känner attt jag inte riktigt haft tid till att sätta mig ner och få in nånting här. Just nu är pappan och dottern på Himlabadet och sonen ligger i sin säng och sover för en gångs skull. Så då passar jag på att göra väldigt vettiga saker, blogga, slö surfa och annat meningslöst =)

Nu har vi varit 2 barnsfamilj i en vecka och det flyter på ganska bra.
Valter är en väldigt närhetsbehövande person som gärna ligger i min famn hela dagarna och som ett plåster på mig i sängen om nätterna.
Vi misstänker att han har det lite jobbigt med magen och då blir det en himla massa skrikande, framförallt på nätterna (så klart). När man har varit vaken halva natten och är så trött att man mår illa så tycker man ganska synd om sig själv, men i det stora hela så tycker jag mer synd om Valter som har det jobbigt.