En fredagkväll för mig själv
Lennie är på julbord med jobbet. Båda är barnen nattade. Usb-stickan är laddad med New Girl, de tre sista avsnitten från säsong ett.
Nu är det bara å hoppas på att lillfisen (som har sovit lite oroligt dom senaste nätterna) är lugn och beskedlig ikväll, och att världshistoriens sämsta grannar beter sig som folk.
En halväten paradisask får göra mig sällskap i soffan i kväll.
Lite blandat
Vera fick jordgubbsglass med chokladöverdrag på pinne.
Tror ni hon var nöjd?? Pappa fick INTE smaka.
Vi bakade pepparkakor i helgen. Roligt och gott enligt den lilla som snällt satt och pysslade i en timme.
Mamma lyckades bränna en plåt så det luktar fortfarade lite pepperkaka här hemma (med en ton av bränt).
Vera har fått en "stortjej" säng.
I två veckor nu så har Vera velat att vi ska sitta och läsa innan hon ska sova. Det blev så otypligt att sitta med armarna genom spjälerna, så det kändes som om det var dags att ta bort sidan på sängen. Det har gått över förväntan, inget spring och tjaffs på kvällarna.
Mer finfrämmande vid fågelbordet (ursäkta kass mobilbild)
Vera satt och kollade ut genom fönstret. Åså säger hon: Konstig mamma, äter.
Jag såg ingenting först och trodde hon menade nån fågel, men jag såg ingen sån heller. När jag frågade om det var en pippi som åt så svarade hon: Nää.
Sen fick jag syn på rådjuret.
Väldigt spännande men lite läskigt oxå. Vera vågar inte riktigt gå själv till vardagsrummer längre =)
Vi har även haft fulfrämmande.
Vi har hittat två mallarver på skötbordet. Inte vad jag önskade mig i inflyttningspresent.
Det var bara att rota fram rödcederträbollarna och oljan jag köpte när vi hade problem med pälsängrar på Sallyhill. Åså håller vi alla tummar och tår att det bara var en tillfällighet, två som var lite vilse bara.
Lillnisse 7 månader
Idag blir våran lillnisse 7 månader. Nu börjar det kännas att tiden rinner iväg...
- Den största nyheten är att han numer tar sig framåt, och det börjar gå fort =) Är vi nere så är siktet till 99% inställt på papplampan, annars så är vad nu än Vera håller på med det mest intressanta. Vera brukar gnälla och säga "Valter sitta i knä", då vill hon att han ska sitta hos mig så han ger fan i hennes grejer.
- Han sitter stadigt när han har tid, väldigt sällan med andra ord =)
- Ibland kan han klappa händerna om man frågar han eller om vi sitter och klappar.
- Han vet vart lampan är.
- Han äter det mesta i matväg bara det inte är några klumpar i.
Säger man ajjabajja så tittar han bara på en och flinar sen fortsätter han som om inget hade hänt =)
Finfrämmande
Idag har vi haft finfrämmande vid våran pippimat, en hackspett.
Fina fåglar, jag blir så där larvigt glad varje gång jag hör en som sitter och hackar och ännu gladare när jag får syn på en. Ni kan ju gissa hur lycklig jag blev när det satt en och åt på våran baksida =)
Valter klappar händerna
Hur gulligt är inte det här då??
Det går framåt...
Nu får man passa sig, klåfingernisse tar sig framåt...
Vera hon kan hon...
Kan väl tippa att hon kommer att bli väldigt känt inom modebranschen när hon blir stor.
Med pulsklockan på
Svängen jag hade bestämt mig för att gå, gick lite snabbare än vad jag hade tänkt mig, så blev bara en halvtimmes promenad.
Men jag får 25min till när jag ska gå och hämta Vera på dagis. Och med 20kg i vagnen och mest bara uppförsbackar på hemvägen så blir det ganska bra med motion.
Nu är det på riktigt
I väg med lite skit...
Eller nya fina grejer som inte får plats. Igår sålde vi vårat fina matbord, som stog i vardagsrummet förut. Vi hade hoppats på att det skulle få plats i köket här, men det var alldeles för stort. Synd då vi verkligen behöver ett större bord nu när båda barnen sitter vid bordet.
Idag var det våran älskade Emmaljunga som fick ett nytt hem. Det satt lång inne, men det vara bara att inse att den inte skulle bli så mycket mer använd. Även fast jag älskar buggan så hade ju Emmaljungan en speciell plats i våra hjärtan.
Sakta men säkert...
...så börjar det likna ett hem.
Det mesta flyttas bara runt, för man upptäcker ganska så snabbt att en annan sak måste flyttas på eller packas upp för att man ska kunna ta tag i det man hade tänkt sig från början. Och med en nyfiken och klåfingrig tvååring och en gnällig 6 månaders, så tar det ytterligare lite tid. Men snart är jag så less på att sakna saker jag behöver (typ potatisskalare) så ett litet ryck är nog inte långt borta.
Vi trivs iaf väldigt bra i området. Att ha en egen ingång är helt underbart. Igår efter att jag hämtat Vera på dagis så fick Valter ligga kvar ute och sova. När jag tyckte att han var lite väl kall om händerna, drog jag in vagnen och lillnisse fortsatte att sova 45min till.
Det enda vi kan klaga på är att det är lite väl många "smarta" lösningar i denna lägenhet. Varför mönsterpassa tapeten i hörnen? Eller åka och köpa en ny bit taklist eller fönsterfoder om man kan skarva 10cm istället. Men vi får nöja oss med ett nytt kök till sommaren.
